bobhundbobhund

att försöka mig på att beskriva känslan när man stod där,
några meter från scenen, hoppandes, dansades, sjungandes,
ser jag som en omöjlighet.
det var galet, underbart, magiskt.





dåliga bilder, men vem bryr sig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0